Så igår kväll när vi precis nattat barnen och jag sjönk ner i soffan med mobilen, så möttes jag direkt av bilden på Anna. Det var någon i min bekantskapskrets som delat och gillat Missing peoples inlägg. En sökning efter denna lilla tjej skulle påbörjas kl 19.30, vilket klockan precis var när jag såg detta. Jag funderade ett kort tag, men kom snabbt fram till att jag nog skulle ge mig ut. Jag har ju alltid beundrat alla andra som gör sådant, men aldrig gjort något själv. Barnen sov, det var inte så långt bort och jag var ganska pigg. Dessutom vet jag ju hur framgångsrika organisationen varit, så det kändes helt rätt!
På med varma kläder och letade efter en fungerande ficklampa. Men någon sådan fanns inte. Fast jag chansade och gav mig iväg iallafall. Visste ju inte alls hur allt skulle gå till och det kanske inte ens skulle vara någon kvar eftersom jag var sen...
Jag chansade iallafall och väl där fanns det knappt plats att ställa bilen, jättemycket folk och full aktivitet. Jag gick fram till en grupp som precis blev instruerad. Tyvärr var det precis i slutet av informationen, men en grupp saknade två personer, så jag hoppade in där. Fick bara reda på att jag skulle till Gaisgården vid Delsjömotet. Alla ficklampor och västar var slut, så jag stannade till vid en mack för att köpa en ficklampa där. Men de sista såldes precis:(
När jag parkerat min bil, letade jag en extra gång i bilen efter en lampa, men ingen fanns. Jag nämnde detta för en förbipasserande, som gav mig en pytteliten. Men bättre det än ingen!
Denna lilla minificklampa, som ju bara ska sitta i en nyckelring var allt jag hade... Väst fick jag låna av Gais och sedan gav jag mig iväg med min grupp till vårt område. Det var verkligen mitt i skogen!! Mörkt, halt, kuperat, snårigt och ett stort område mitt i som var vattenfyllt. Dessutom skulle vi gå i kedja, vilket inte alls fungerade i min grupp. Alla bara försvann iväg åt olika håll och det var svårt att veta var det var kollat. Men jag gick med några andra med bättre lampor och tillsammans sökte vi så gott vi kunde. Jag försökte förgäves få alla att gå i kedja istället för lite hur som helst, men alla spreds ut efter 2 meter ändå. Ja, ja, huvudsaken var väl att vi sökte så mycket vi kunde...
Sökningen i skogsområdet avbröts sedan, därför att polisen var på väg med sina hundar. Vi samlades upp igen vid Gaisgården och fick lite ny information. Alla skulle tillbaka till Skår för att få nytt sökområde. Klockan var då ganska mycket och med tanke på min brist på ljus och att jag är förkyld och ska börja mitt nya jobb på måndag, så avbröt jag och åkte hem. Det var endel som gjorde som jag och åkte hemåt, men många hjältar stannade också kvar för att fortsätta sökandet!
Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte körde på längre, kunde ändå inte sova och det hade varit fantastiskt att vara del av alla de fantastiska människor som letade tills flickan återfanns. Otroligt lättande att hon kom tillbaka så snabbt och att hon var "oskadd". Tankarna gick ju ganska snabbt till Engla och jag hade ganska svårt att tro att det skulle sluta lycklig.
Den kvinna som reagerade och hittade Anna ska ha en stor eloge. Otroligt bra gjort!
Hur som helst, Missing people lyckades än en gång. Nu har de ju dessutom startat ett konto som man kan sätta in pengar på till organisationen, så att de kan få ännu större resurser. Något företag borde kanske dessutom sponsra dem med ficklampor och västar? Bara en tanke...
En sak är klar iallafall, om de kommer behöva folk i framtiden och jag har möjlighet att delta, så kommer jag inte att tveka!! Tror att det kommer fortsätta att öka med deltagande från allmänheten, då de är så framgångsrika i sitt sökande och att man ganska lätt kan göra STOR skillnad. Dessutom ska jag se till att fixa ett gäng FUNGERANDE ficklampor hit hem och till bilen:)
Så jäkla bra av dig att ge dig ut!! Såna dom du gör verkligen skillnad, och en av 'er' gjorde ju också att den lilla tjejen kom till rätta. Ush, så hemskt men skönt med ett lyckligt slut. Jag hade vart livrädd där i mörka skogen, men du är en tuffing. Dina barn kan vara stolta som har en sån ansvarstagande mamma! Kram på dig!
SvaraRadera