Denna veckan har varit jobbig! Jag är helt tömd på kraft och energi. Det hela började nog i tisdags, då Niclas jobbade heldag . Direkt efter jobbet åkte han till dagis för att gå på föräldramöte. Nattningen av båda barnen tog jag själv och det är verkligen ingen dans på rosor!
Eftermiddagen började bra, när jag hämtat Linus från dagis. Han var underbart snäll och vi gick lite i affärer. Trodde bara att jag skulle få gjort några småärenden i stan, men han var så nöjd att jag t o m fick handlat ett par nya träningsskor, vilket tog tid att prova ut. Men han roade sig i butiken och dansade omkring och provade skor i strl 46! Jag som letat nya träningsskor i 2 år var otroligt nöjd, för jag hittade ÄNTLIGEN ett par som jag gillade:)
Nike Lunarglide, är egentligen ett par löparskor, men jag provtränade ett pass med dem igår och de var helt underbara!! Lätta, stadiga och med grym dämpning:) Det var för övrigt ett otroligt jobbigt cross-trainingpass. De brukar vara härligt jobbiga, men igår var nog värst. Noll återhämtning mellan stationerna gjorde att man inte riktigt orkade. Men det var kul ändå:)
Tillbaka till tisdagseftermiddagen. Efter affärerna gick vi till Hedens lekplats och Linus var överlycklig. Han åkte rutschkanorna för fullt och flög ner i sanden. Jag trodde flera gånger att han skulle bli ledsen, men han bara reste sig upp och skrattade. När han hade åkt ett tag så satte jag mig på en bänk och började amma Lion. Då får jag se att Linus gör något jag blev vansinnig över... han försöker putta ner barnet framför honom i rutschkanan, genom att sätta sin fot i ryggen och sparka till!!!! Jag har aldrig varit med om att Linus gjort något liknande tidigare. Jag röt till på honom, men han bara flinade åt mig och gjorde samma sak en gång till. Jag lade direkt ner Lion, sprang och tog Linus och satte honom bestämt i vagnen, för att åka raka vägen hem! Väl hemma fick han sitta i sin säng ett tag. Det tog hårt på honom, så det lär han aldrig göra om igen!!! Synd bara, när vi hade så trevligt...
Vi hade en lugn stund hemma innan Lion blev dödstrött och inte fick någon ro. Var då tvungen att ta på båda barnen och ut och gå igen. Tyvärr mådde inte min rygg så bra. Kände av foglossningarna rejält igen, men vad sjutton gör man:( Väl hemma igen var det ganska stressigt med att mata Lion med gröt och fixa Linus inför natten. Linus får ju sedan alltid mysa med någon av oss en bra stund, men halvvägs in i första sagan, så satte Lion igång igen... Åhhhh, vad jag kände mig maktlös. Såg besvikelsen i ögonen på Linus när jag var tvungen att ta hand om lillebror istället för honom. Just vid nattningen är det ju ganska känsligt också. Lösningen fick bli att lägga Linus utan mys, stänga hans dörr, gå in i vårt sovrum med Lion och stänga dörren där också. Det tog TID att få lugn på honom och jag hade otroligt ont i ryggen... Men tillslut gick det efter en låååång stund. Men hade otroligt dåligt samvete för Linus. Hur gör andra egentligen?!?! Mellan 18-20 var verkligen totalt kaos!
Sedan har veckan fortsatt vara intesiv. Värst är det helt klart när jag är ensam med båda. Linus är inte alls lika jobbig när Niclas är ensam med dem, som han är när jag är det. Som nästan alla gånger när jag ska natta Lion på dagarna. Jag måste alltid ha honom i famnen, gå omkring och sjunga, för att han ska få ro och somna. Precis när han somnar kommer Linus och gnäller, Lion vaknar och jag får börja om. Så håller vi på om och om igen och istället för ca 5 minuters nattning. brukar jag bli stående i 20-30 minuter. Även där känner jag mig helt maktlös!! Hur ska jag få Linus att lugna sig tills jag lagt ner Lion?
Jag hoppas verkligen att det blir lite lättare snart! Som det är nu bävar jag för de nästkommande veckorna, då Niclas kommer att jobba många långa dagar...
Sen har man ju den här solstrålen hemma. Det värmer! så även om jag blir tokig ibland och är helt slut av sömnbrist och gnäll och kamp, så älskar jag ju mina småttingar så otroligt mycket och är oerhört tacksam för dem!!! Puss på er mina små gullungar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar