På torsdagar brukar jag som vanligt hämta Linus kl 14, men istället för att åka hem, så tar vi bussen till stan. Där fixar jag lite ärenden för att sedan gå till SATS, där ungarna får leka på mini-sats och jag får träna ett av mina absoluta favoritpass som börjar kl 17.
Förbesedelserna började idag redan vid 13, för att packa alla kläder till mig och barnen och att fixa både mellanmål och kvällsmat att ta med. Så vad händer 1,5 timma innan passet? Jo, Lion tokskriker och blir inte lugn för någonting. Han vill varken vara i vagnen, på golvet eller i famnen. Först trodde jag bara att han var trött och försökte länge med att söva honom. Men han skrek bara mer och mer och spände hela sin lilla kropp, som om han hade jätteont...
Det fick bli en tur till apoteket där jag skaffade lite ipren, som han fick direkt. Sedan gick vi till SATS och avbokade passet alldeles för sent, men de löste det ändå. Men det var rejält surt att behöva avboka och åka hem en halvtimma innan träningen:(
Lion var jätteledsen hela bussresan hem och Linus sade vid hållplatsen innan våran att han mådde illa. Så det var bara att kasta sig av bussen! Han blir lite åksjuk ibland har vi märkt, men frisk luft gjorde susen! Dessutom hade iprenen börjat verka, så Lion hade inte ont längre.
Stackarn, han har så fruktansvärt ont med alla sina tänder. Häromdagen sprack andra kindtanden fram och idag såg jag att det kom fram ytterligare en. Det är ju inga små tänder som ska fram direkt, när det är dags för kindtänderna! Stackars liten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar